Isn't it lovely

Jag spelar League of Legends. Jag är en tjej som spelar League of Legends. Jag är en tjej med social fobi som spelar League of Legends. Trots att det är bakom en skärm så har jag fortfarande svårt med den mänskliga kontakten och spelar oftast mot botar iställer för med eller mot människor. För varje gång jag spelar med människor tappar jag förtroendet för mänskligheten. 
Mitt användarnamn gör det svårt att missta att jag är en kvinna som sitter bakom skärmen, därför anser de nyblivna pubertetsråttorna till pojkar som tar upp majoriteten av League of Legends att det helt okej för dem att trycka ner mig. De säger till mig att inte spela mot människor om jag inte kan spela bättre än såhär, men hur ska jag kunna lära mig spela bättre om jag samtidigt måste blunda för trakasserier och kränkningar som konstant slängs över mig? Att försöka resonera och förklara är meningslös, för då har man tydligen PMS och behöver ställa sig i köket ett par timmar för att lugna ner sig i sitt naturliga klimat. 
Jag hade inte spelat League of Legends om jag inte tyckte det var kul. Men om jag tyngs av en sådan press att prestera även i spelvärlden, som om verkliga livet inte vore nog, så är det inte kul längre. Att spela mot botar är ingen utmaning, och att spela mot människor får mig att ifrågasätta hur mänskligheten inte utrotat sig själva för länge sedan. 

Kommentera här: