Tydligen oundvikligt

Bussen missade mig i morse så jag fick springa med andan i halsen när jag kom fram till psykiatrin för att hinna i tid. Läkaren var 10 minuter försenad så jag hade kunnat ta det lugnt egentligen. Hon skrev ut recept på antidepressiva till mig, eftersom jag under en väldigt lång tid har försökt bli bättre utan hjälp från varken medicin eller psykolog. Jag har försökt undvika antidepressiva så länge jag kunnat, men antar att jag måste försöka med det eftersom det är svårt att jobba mot något som dränker en på motivation. Nu ska man bara läsa om biverkningarna...
  

Kommentera här: